De fick bli såhär, börja om från början. Ta ett steg i taget. Ska börja blogga igen nu. Ska göra i ordning bloggen lite så den blir bättre än den förra med en mer avancerad header osv. Ska lägga ner mer tid på och skriva blogginlägg, redigera bilder jag lägger upp och vara mer aktiv. Mycket blogginlägg om min vardag men även mycket annat, som ridningen, åker iväg till andra ställen, åker utomlands och mycket mycket annat.
Allt mellan kort och långa inlägg, nya idéer och allt mellan himmel och jord. Ja helt enkelt allt möjligt. Bilder, upp och ner gångar i ridningen, tävlingar på ridskolan osv. Men nu till något helt annat.
Kanske borde berätta vem jag egentligen är? Jo jag är inte vilken person som helst, jag är oftast den glada personen och den mest irriterande man kan hitta. Men det är bara att leva med det för det är sån jag är. Jag är en tjej på 14 år som har stora drömmar och intresset på ridningen är stor. Mina drömmar kommer jag blanda annat skriva om här på denna blogg men kan ju ta upp någon redan nu. Då jag är hästtjej ligger ju min högsta dröm där, att få en egen häst och tävla på dom högsta nivåerna. Jag rider både på ridskola och privat. På ridskolan rider jag mellan c- och d-ponnysar. Då jag är för liten för storhästarna än så länge.
Men privat rider jag min medryttarhäst och då är han islandshäst. Han heter Sebastian (inte direkt isländskt namn) men kallas för både Bastian och Bappin och är 131 cm hög. Sen jag suger på att komma ihåg hur gamla djur är och sånt, så jag har ingen aning om hur gammal han är men tror han är runt 6-7 år. Men inte helt säker. Ung är han iallafall. Men jag hoppas på framgång och att vi kan utväxlas mycket. Och hoppas verkligen på att jag någon gång ska få gå ut på tävlingsbanan med honom för de skulle varit jättekul. Saknar dem tävlingsbanorna. Vi har redan börjat utväxlats på senaste tiden. Han har haft lite problem med att ta traven men efter ett par övningar sitter traven där. Hur skönt som helst. Och eftersom han är så ung så är de bara att lära sig grunderna och utväxlas från det. Just nu har han ingen koll alls vart han har sina ben och hovar eftersom hans framben har växt ifrån varandra så han har blivit bredare mellan frambenen. Så han har ingen koll alls. Så de bara att kämpa på och jobba utifrån vart vi står just idag. Sen kanske vi får sikta högre när allt sitter som det ska och vi tagit ett par lektioner så vi vet exakt hur vi ska göra.
Men det blir säkert bra det här.
Utanför stallet och ridningen är jag med kompisar. Vi gör allt mellan bara vara hemma och lyssna på musik och prata och vara ute träffa andra och bara göra allt som går att göra. Jag har dem kompisarna jag kan lita på till 120% och sen finns ju dem man är mindre bra vän med och liter inte fullt ut på. Det finns dom jag inte behöver prata med varje dag men jag vet att dom alltid kommer finnas där för mig, och när vi väl pratar känns det som att vi aldrig slutade prata. Dem betyder så sjukt mycket för mig, både alla tjejkompisar och killkompisar. Kärleken till dem alla är enorm.
Sen har vi ju då min familj. Mina föräldrar är skilda så jag bor varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa, ja ni fattar. Mamma bor ute på landet. Det kan vara jobbigt ibland men det har ändå varit typ en dröm att bo på landet, eller jag bo på en gård men jag trivs nog faktiskt bättre här än vad jag skulle göra på en gård. Även fast jag skulle vilja bo på en. Mamma är så förlovad med min bästa väns pappa. Att bo med sin bästa vän är något av de bästa som har hänt mig, fast det kan vara jobbigt ibland också. Men de är sjukt kul. Sen våra småsyskon. Min lillasyster och min bästa väns lillebror bråka nästan jämt tyvärr. Men de är väl så nu när dem båda börja bli äldre. Men nu börjar dem faktiskt hålla mer sams, de är sjukt skön att slippa allt de där.
Pappa bor kvar i huset vi bodde i när han och mamma skilde sig. Jag tyckte inte skilsmässan va så jobbig. De jobbigaste var att vi fick sälja hästen. Men det finns ju inget jag kan göra åt saken. Men har så sjukt mycket minnen från dessa områden. Vill flytta närmre skolan men alla minnen här ifrån liksom. Man tänker ju på dom väldigt mycket. När man t.ex. kollar ner på gatan där mina kusiner bodde osv. Även fast jag vill flytta så trivs jag här, har bott här hela mitt liv. Varför flytta nu? Varför inte flytta nu? Aja många tankar kring det. Men de blir väl bra en vacker dag.
Men de här va lite om mig, inte allt men lite grann. Så ni får en uppfattning om vem jag är.
Allt mellan kort och långa inlägg, nya idéer och allt mellan himmel och jord. Ja helt enkelt allt möjligt. Bilder, upp och ner gångar i ridningen, tävlingar på ridskolan osv. Men nu till något helt annat.
Kanske borde berätta vem jag egentligen är? Jo jag är inte vilken person som helst, jag är oftast den glada personen och den mest irriterande man kan hitta. Men det är bara att leva med det för det är sån jag är. Jag är en tjej på 14 år som har stora drömmar och intresset på ridningen är stor. Mina drömmar kommer jag blanda annat skriva om här på denna blogg men kan ju ta upp någon redan nu. Då jag är hästtjej ligger ju min högsta dröm där, att få en egen häst och tävla på dom högsta nivåerna. Jag rider både på ridskola och privat. På ridskolan rider jag mellan c- och d-ponnysar. Då jag är för liten för storhästarna än så länge.
Men privat rider jag min medryttarhäst och då är han islandshäst. Han heter Sebastian (inte direkt isländskt namn) men kallas för både Bastian och Bappin och är 131 cm hög. Sen jag suger på att komma ihåg hur gamla djur är och sånt, så jag har ingen aning om hur gammal han är men tror han är runt 6-7 år. Men inte helt säker. Ung är han iallafall. Men jag hoppas på framgång och att vi kan utväxlas mycket. Och hoppas verkligen på att jag någon gång ska få gå ut på tävlingsbanan med honom för de skulle varit jättekul. Saknar dem tävlingsbanorna. Vi har redan börjat utväxlats på senaste tiden. Han har haft lite problem med att ta traven men efter ett par övningar sitter traven där. Hur skönt som helst. Och eftersom han är så ung så är de bara att lära sig grunderna och utväxlas från det. Just nu har han ingen koll alls vart han har sina ben och hovar eftersom hans framben har växt ifrån varandra så han har blivit bredare mellan frambenen. Så han har ingen koll alls. Så de bara att kämpa på och jobba utifrån vart vi står just idag. Sen kanske vi får sikta högre när allt sitter som det ska och vi tagit ett par lektioner så vi vet exakt hur vi ska göra.
Men det blir säkert bra det här.
Utanför stallet och ridningen är jag med kompisar. Vi gör allt mellan bara vara hemma och lyssna på musik och prata och vara ute träffa andra och bara göra allt som går att göra. Jag har dem kompisarna jag kan lita på till 120% och sen finns ju dem man är mindre bra vän med och liter inte fullt ut på. Det finns dom jag inte behöver prata med varje dag men jag vet att dom alltid kommer finnas där för mig, och när vi väl pratar känns det som att vi aldrig slutade prata. Dem betyder så sjukt mycket för mig, både alla tjejkompisar och killkompisar. Kärleken till dem alla är enorm.
Sen har vi ju då min familj. Mina föräldrar är skilda så jag bor varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa, ja ni fattar. Mamma bor ute på landet. Det kan vara jobbigt ibland men det har ändå varit typ en dröm att bo på landet, eller jag bo på en gård men jag trivs nog faktiskt bättre här än vad jag skulle göra på en gård. Även fast jag skulle vilja bo på en. Mamma är så förlovad med min bästa väns pappa. Att bo med sin bästa vän är något av de bästa som har hänt mig, fast det kan vara jobbigt ibland också. Men de är sjukt kul. Sen våra småsyskon. Min lillasyster och min bästa väns lillebror bråka nästan jämt tyvärr. Men de är väl så nu när dem båda börja bli äldre. Men nu börjar dem faktiskt hålla mer sams, de är sjukt skön att slippa allt de där.
Pappa bor kvar i huset vi bodde i när han och mamma skilde sig. Jag tyckte inte skilsmässan va så jobbig. De jobbigaste var att vi fick sälja hästen. Men det finns ju inget jag kan göra åt saken. Men har så sjukt mycket minnen från dessa områden. Vill flytta närmre skolan men alla minnen här ifrån liksom. Man tänker ju på dom väldigt mycket. När man t.ex. kollar ner på gatan där mina kusiner bodde osv. Även fast jag vill flytta så trivs jag här, har bott här hela mitt liv. Varför flytta nu? Varför inte flytta nu? Aja många tankar kring det. Men de blir väl bra en vacker dag.
Men de här va lite om mig, inte allt men lite grann. Så ni får en uppfattning om vem jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar